När vi är tacksam till vår himmelske Fader för alla Hans goda gärningar i vårt liv, vi kommer att få bättre hälsa genom goda tankar och känslor och sjunga och lova.

"Herren friköper Sina tjänares själar, ingen som flyr till Honom skall stå med skuld." Ps.34:23.

"Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, Hans barn får där en tillflykt." Ords 14:26

"Glatt hjärta ger god läkedom, brutet mod suger märgen ur benen." Ords 17:22

 

Naturliga botemedel

Sjukdom kommer aldrig utan en orsak. Vägen förbereds och sjukdomen bjuds in genom att man inte bryr sig om att följa hälsolagarna. Många lider på grund av sina föräldrars överträdelser. Även om de inte är ansvariga för vad föräldrarna har gjort, är det ändå deras skyldighet att ta reda på vad som är överträdelse av hälsolagarna och vad som inte är det. De borde undvika att följa sina föräldrarnas dåliga vanor, och skaffa sig ett bättre utgångsläge genom att leva hälsosamt.

Men de flesta lider på grund av sitt eget handlingssätt. De bryr sig inte om hälsoprinciperna när det gäller mat, dryck, kläder och arbete. Deras överträdelse av naturens lagar har sina säkra följder, och när sjukdom kommer över dem är det många som inte ger den verkliga orsaken skulden för deras lidanden, utan klagar på Gud på grund av sina plågor. Men Gud är inte ansvarig för det lidande som kommer på grund av att man inte bryr sig om naturlagarna.

Gud har försett oss med ett visst mått av livskraft. Han har också skapat oss med organ som är gjorda för att hålla i gång kroppens olika livsfunktioner, och Hans avsikt är att dessa organ skall samverka på ett harmoniskt sätt. Om vi noggrant ser till att bevara vår livskraft, och håller kroppens känsliga mekanism i ordning, kommer följden att bli god hälsa. Men om livskraften förbrukas alltför snabbt, lånar nervsystemet kraft för sitt omedelbara behov från sina kraftreserver, och när ett kroppsorgan då blir lidande, påverkas alla andra organ. Kroppen kan tåla mycket misshandel utan att den tycks säga ifrån, men till sist reagerar den och gör en beslutsam ansträngning för att avlägsna följderna av den dåliga behandling den har fått utstå. Kroppens ansträngning att ställa tillrätta missförhållanden visar sig ofta i feber och andra sjukdomstillstånd.

Naturens botemedel

När hälsan misskötts till den grad att sjukdom uppstår, kan ofta den sjuke själv göra det som ingen annan kan göra för honom. Det första som måste göras är att ta reda på sjukdomens egentliga karaktär och sedan börja arbeta förnuftigt på att avlägsna orsaken. Om det harmoniska arbetet mellan de olika kroppsorganen har kommit i obalans, på grund av att man har arbetat för mycket eller levt oregelbundet på något sätt, försök då inte att komma tillrätta med svårigheterna genom att lägga till ännu en börda i form av giftiga mediciner.

Omåttligt ätande är ofta orsaken till sjukdom, och vad kroppen då mest behöver är att bli befriad från den onödiga börda den fått. Vid många sjukdomsfall skulle det allra bästa botemedlet för patienten vara att fasta under en eller två måltider, så att de överansträngda matsmältningsorganen får möjlighet att vila. En fruktdiet under några dagar har ofta visat sig medföra stor lättnad för dem som utför tankearbete. Många gånger har hälsan återvunnits genom naturens eget återställande arbete, efter att man under en kort period helt avstått från mat och därefter ätit måttligt av en enkel kost. Återhållsamhet när det gäller kosten, under en eller ett par månader, skulle övertyga många som lider, att självförnekelsens väg är vägen till hälsa.

Vila som botemedel

Några gör sig själva sjuka på grund av att de arbetar för mycket. För dem är det nödvändigt med vila, frihet från bekymmer och en sparsamt tilltagen kost för att de skall återvinna hälsan. För dem som är mentalt uttröttade och nervösa på grund av ständigt arbete inomhus i trånga utrymmen, skulle en vistelse på landet, där de kan leva ett enkelt, bekymmersfritt liv i nära kontakt med naturen, vara till stor hjälp. Att ströva omkring på ängarna och i skogen, plocka blommor och lyssna på fågelsång, kommer att göra långt mer för deras tillfrisknande än något annat.

Vatten

I hälsa såväl som sjukdom är rent vatten en av naturens största välsignelser. Rätt använt befrämjar det hälsan. Det är den dryck som Gud gav djuren och människorna för att släcka deras törst. Och när den dricks i riklig mängd hjälper den till att förse kroppen med vad den behöver, och stödjer den i dess kamp att stå emot sjukdom. Att använda vatten utvärtes är ett av de enklaste och mest tillfredsställande sätten att reglera cirkulationen av blodflödet. Ett kallt eller svalt bad är ett utmärkt stärkande medel. Ett varmt bad öppnar hudens porer och hjälper på det sättet kroppen att avlägsna orenheter. Både varma och ljumma bad verkar lugnande på nerverna och fördelar blodcirkulationen jämt över hela kroppen.

Det är många som aldrig har lärt sig av egen erfarenhet vilka välgörande effekter vatten har om det används rätt, och de är rädda för att använda det. Vattenbehandlingar uppskattas inte som de borde, och att utföra dem på ett skickligt sätt kräver ett arbete som många inte är villiga att utföra. Men det finns ingen ursäkt för okunnighet eller likgiltighet på det här området. Vatten kan användas på många sätt för att lindra smärta och hejda sjukdom. Alla borde bli kunniga är det gäller att använda vatten för enkla behandlingar i hemmet. Särskilt mödrar borde lära sig hur de skall ta hand om sina familjer i både hälsa och sjukdom.

Motion

Det är en livets lag att vår kropp behöver rörelse. Varje organ i kroppen har sitt speciella arbete, och dess utveckling och styrka beror på hur väl detta arbete utförs. När organen är i normal verksamhet ger detta styrka och spänst, medan overksamhet har en benägenhet att leda till försvagning och död. Bind upp en arm, bara under några få veckor, ta sedan bort förbandet, och du skall se att den är svagare än den arm som varit i normal rörelse under samma tid. Brist på rörelse har samma inverkan på hela muskelsystemet.

Inaktivitet orsakar ofta sjukdom. Motion ökar blodcirkulationen och får blodet att strömma jämt i alla delar av kroppen. Men vid inaktivitet cirkulerar inte blodet fritt, och de utbyten som sker i blodet, som är så nödvändiga för liv och hälsa, äger inte fritt rum. Huden blir också overksam. Orenheter utsöndras inte lika effektivt som de skulle göra om blodcirkulationen hade förbättrats genom kraftfull motion, huden hade hållits frisk och lungorna hade försetts med en riklig mängd ren, frisk luft. När kroppen befinner sig i ett sådant tillstånd, läggs en dubbel börda på de kroppsorgan som har till uppgift att utsöndra avfallsämnen, och resultatet blir sjukdom.

De långvarigt sjuka borde inte uppmuntras till fortsatt inaktivitet. I de fall då det förekommit allvarlig överansträngning på ett eller annat sätt, kan en tids fullständig vila ibland avvärja allvarlig sjukdom, men de sjuka behöver sällan avstå helt från aktivitet.

De som har brutit samman på grund av tankearbete borde vila från tröttande tankar, men de skulle inte ledas till att tro att det ar farligt att överhuvudtaget använda sina mentala krafter. Många har den benägenhet att betrakta sitt tillstånd som värre än vad det egentligen är. En sådan inställning gynnar inte tillfrisknandet och borde inte uppmuntras.

Predikanter, lärare, elever och andra som sysslar med tankearbete, lider ofta av sjukdom på grund av hård mental ansträngning utan någon avkoppling genom fysiskt arbete. Vad dessa personer behöver är ett mera fysiskt aktivt liv. Strikt måttlighet i vanorna, tillsammans med passande motion, skulle säkerställa såväl de mentala som de fysiska krafterna och ge uthållighet till alla som sysslar med tankearbete.

De som har överansträngt sig fysiskt borde inte uppmuntras att helt avstå från fysiskt arbete. Men om arbetet skall bli till största möjliga nytta, borde det vara regelbundet och angenämt. Arbete utomhus är det bästa, och det borde planeras så att de försvagade kroppsdelarna stärks genom att de används. Hjärtat borde vara med i arbetet, så att det inte urartar till enbart slavgöra.

När de långvarigt sjuka inte har något som tar upp deras tid och uppmärksamhet blir de självupptagna, dystra och irriterade. Ofta fastnar de i sina negativa känslor tills de börjar tro att de är mycket sjukare än de egentligen är, och blir då helt oförmögna att göra någonting.

För alla dessa människor skulle lämplig motion visa sig vara ett effektivt botemedel. I några fall är den helt oumbärlig om man skall få hälsan tillbaka. Viljan aktiveras genom fysiskt arbete, och vad dessa sjuka behöver är att få viljan väckt till liv. När viljan inte används blir fantasin sjuklig, och då är det omöjligt att stå emot sjukdom.

För de flesta långvarigt sjuka är overksamhet den största förbannelse som kan drabba dem. Lätt, nyttigt arbete belastar inte sinnet eller kroppen, utan har en positiv inverkan på båda. Det stärka musklerna, förbättrar cirkulationen och ger den sjuke tillfredsställelsen av att veta att han inte är helt oduglig i denna aktiva värld. Han kanske bara kan göra något litet till att börja med, men han kommer snart att märka att hans krafter ökar, och arbetsinsatsen kan ökas i samma utsträckning.

Motion hjälper den som lider av matsmältningsbesvär genom att den ger matsmältningsorganen en hälsosam spänst. Intensivt studerande eller kraftig fysisk ansträngning strax efter måltiden hindrar matsmältningen, men en kort promenad, med huvudet höjt och skuldrorna bakåtdragna, är däremot mycket välgörande.

Trots allt som sagts och skrivits om hur viktigt det är med motion, är det fortfarande många som inte bryr sig om att motionera. Några får övervikt därför att kroppens system slammas igen och fungerar trögt, medan andra blir magra och svaga därför att deras vitala krafter går åt för att göra sig av med all överskottsmat. Levern blir överbelastad i sitt arbete att rena blodet från orenheter, och sjukdom blir följden.

De som lever ett stillasittande liv borde, när vädret tillåter, motionera ute i frisk luften varje dag, sommar som vinter. Promenader är bättre än åkturer i öppen vagn, för det sätter fler muskler i rörelse. Lungorna tvingas till hälsosamt arbete, eftersom det är omöjligt att gå raskt utan att ta djupa andetag och fylla lungorna med luft.

Sådan motion skulle i många fall vara bättre för hälsan än medicin. Läkare råder ofta sina patienter att åka iväg på en sjöresa, besöka någon hälsokälla eller resa till olika platser för att få klimatombyte, när patienter i de flesta fall skulle bli friska, och dessutom spara tid och pengar, om de åt måttligt och fick trevlig och hälsosam motion.

Sinnets helande

Förhållandet mellan sinnet och kroppen är mycket intimt. När en av dem berörs, påverkas också den andra. Sinnets tillstånd påverkar hälsan i mycket högre grad än vad många inser. Många av de sjukdomar som människor lider av är orsakade av depression. Sorg, oro, missnöje, samvetskval, skuld och misstro, allt detta verkar nedbrytande på livskrafterna och öppnar dörren för försvagning och död.

Sjukdom orsakas ibland av, och förvärras ofta mycket genom, inbillning. Många som är långvarigt sjuka skulle kunna bli friska om de bara trodde att de kunde bli det. Många tror att de kommer att bli sjuka av det minsta lilla de utsätts för, och den skadliga effekten kommer därför att den är förväntad. Många dör av sjukdom som helt och hållet orsakats av inbillning.

Mod, hopp, tro, sympati och kärlek bygger upp hälsan och förlänger livet. Förnöjsamhet och ett glatt sinnelag är hälsa för kroppen och styrka för själen. Ett “glatt hjärta ger god läkedom”. Ords 17:22.

När man behandlar de sjuka borde man inte förbise sinnets inflytande. Rätt använt kan detta inflytande bli ett av de mest effektiva medlen för att bekämpa sjukdom. (E.G.White: Hälsa För Hela Människan, s.199-205)

Han (Gud) som har skapat människans sinne vet vad sinnet behöver. Gud är den ende som kan bota. De som är sjuka till sinnet och kroppen skall se upp till Kristus som sin läkare. “Därför att jag lever”, säger Han, “skall också ni leva.” Joh 14:19 (Hedegård). Det är detta liv vi skall lyfta fram för de sjuka. Vi skall tala om för dem att om de tror på Kristus som sin läkare, om de samarbetar med Honom genom att lyda hälsans lagar, och om de söker helighet i gudsfruktan, så skall Han ge dem Sitt liv. När vi presenterar Kristus för dem på detta sätt, förmedlar vi en kraft, en styrka som är av värde eftersom den kommer ovanifrån. Detta är den sanna vetenskapen om kroppens och själens helande. (E.G.White: Hälsa För Hela Människan, s.207-208)

Tacksamhetens betydelse

Inget främjar kroppens och själens hälsa så mycket som en anda av tacksamhet och lovprisning. Det är vår skyldighet att stå emot dystra, missnöjda tankar och känslor, lika mycket som det är vår skyldighet att be. Om vi är på väg mot himlen, hur kan vi då gå som i ett sorgetåg och sucka och klaga hela vägen till vår Fars hus?

...Ofta kan ditt sinne vara fördunklat på grund av smärta. Ansträng dig då inte för att tänka. Du vet att Jesus älskar dig. Han förstår din svaghet. Du kan göra Hans vilja genom att bara vila i Hans armar.

Det är en naturlag att våra tankar och känslor uppmuntras och stärks då vi ger uttryck åt dem. Det är sant att ord följer på tankar, men det är också sant att tankar följer på ord. Om vi skulle uttrycka vår tro mer, och glädja oss mer över de välsignelser vi vet att vi har - Guds stora nåd och kärlek - så skulle vi ha mer tro och större glädje. Inga läppar kan uttrycka, och inget mänskligt sinne kan föreställa sig, de välsignelser som kommer av att man uppskattar Guds godhet och kärlek.

Även här på jorden kan vår glädje vara som en källa som aldrig sinar, därför att den mättas med strömmar som flyter från Guds tron.

Låt oss därför fostra våra hjärtan och våra läppar att prisa Gud för Hans ojämförliga kärlek. Låt oss lära oss att vara hoppfulla och att dröja kvar i ljuset som lyser från Golgata kors. Vi får aldrig glömma att vi är den himmelske Kungens barn, söner och döttrar till härskarornas Herre. Det är vår förmån att förbli i en stilla vila i Gud.

“Låt Kristi frid regera i era hjärtan ... och var tacksamma.” Kol 3:15.

Låt oss glömma våra egna svårigheter och bekymmer, och prisa Gud för att vi har fått möjligheten att leva till Hans namns ära. Låt varje ny dags välsignelser få väcka lovsång i ditt hjärta i tacksamhet över dessa bevis på Hans kärleksfulla omsorg. När du öppna ögonen på morgonen, tacka då Gud för att Han har bevarat dig genom natten. Tacka Honom för Hans frid i ditt hjärta. Låt tacksamhet stiga upp mot himlen som en ljuvlig vällukt morgon, middag och kväll.

När någon frågar dig hur du mår, försök då inte att komma på något tråkigt som du kan berätta om för att få sympati. Tala inte om din brist på tro och dina sorger och lidanden. Frestaren njuter av att höra sådana ord. När du talar om dystra ämnen ärar du honom. Vi skall inte låta våra tanker dröja vid den stora makt Satan använder för att övervinna oss. Ofta överlämnar vi oss i hans händer genom att tala om hans makt. Låt oss i stället tala om den stora makt Gud har att förena alla våra intressen med Hans. Tala om Kristi oförjämliga kraft, och berätta om hur underbar Han är. Hela himlen är intresserad av vår frälsning. Guds änglar, tusen gånger tusen och tiotusen gånger tiotusen, har fått i uppdrag att tjäna dem som skall ärva frälsning. De skyddar oss mot ondska och driver tillbaka mörkrets makter som försöker förgöra oss. Har vi då inte orsak att alltid vara tacksamma, även när svårigheter tycks komma i väg?

Sjung lovsånger

Uttryck din tacksamhet och lovprisning genom sång. När du blir frestad borde du inte ge uttryck för dina känslor, utan i stället i tro stämma upp en tacksamhetens sång till Gud.

“1. Lov, ära och pris Dig vår Fader och Vän, Som alltid oss älskat och älskar oss än!

Kör: Halleluja, Din är äran, Halleluja, amen! Halleluja, Din är äran, Halleluja, amen!

2. Lov, ära och pris Dig Guds heliga Lamm, Som bar våra synder på korsträdets stam!

3. Lov, ära och pris Dig Hugsvalare god! Som vittnar om Jesu försonande blod!

William P. Mackay

Sången är ett vapen som vi alltid kan använda mot missmod. När vi genom sången öppnar hjärtat för Frälsaren, kommer Hans närvaro att, liksom solljuset, ge hälsa och välsignelse.

“Tacka HERREN, ty Han är god, ty Hans nåd varar i evighet. Så säger HERRENS återlösta, de som Han har återlöst från fiendens hand.”

“Sjung till Hans ära, lovprisa Honom, tala om alla Hans under! Beröm er av Hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat.”

“Tacka HERREN för Hans nåd, för Hans underbara gärningar mot människors barn, ty Han stillade själens törst och mättade själens hunger med Sitt goda. De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor ... Men de ropade till HERREN i sin nöd och Han frälste dem ur deras trångmål. Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, Han slet sönder deras bojor: Må de tacka HERREN för Hans nåd, för Hans underbara gärningar mot människors barn.”

“Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka Honom, min frälsning och min Gud!"

Ps 107:1,2; 105:2,3; 107:8-15; 42:12.

“Tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.” 1 Thess 5:18. Den uppmaningen är en försäkran om att även det som ser ut att vara emot oss kommer att verka för vårt bästa. Gud skulle inte be oss att vara tacksamma för det som skulle skada oss.

“HERREN är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd? ... Ty Han håller mig gömd i Sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i Sin boning ... Jag vill offra jublets offer i Hans hydda, jag vill sjunga till HERRENS ära och lova Honom.”

“Jag väntade ivrigt på HERREN, och Han böjde Sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta. Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud.”

“HERREN är min styrka och min sköld, på Honom förtröstade mitt hjärta. Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig. Jag vill tacka Honom med min sång."

Ps 27:1,5,6; 40:2-4; 28:7

Att hjälpa andra

Ett av de största hindren för de sjukas tillfrisknande är självupptagenhet. Många sjuka tycker att alla borde ge dem sympati och hjälp, när det de egentligen behöver är att få sin uppmärksamhet vänd bort från sig själva och i stället tänka på andra och bry sig om dem.

Ofta begärs förbön för dem som lider, sörjer eller är missmodiga, och det är bra. Vi borde be att Gud skall sända ljus in i det förmörkade sinnet och trösta det sorgtyngda hjärtat. Men Gud besvarar bön för sådana som ställer sig där de kan bli välsignade av Honom. Samtidigt som vi ber för dessa bedrövade, borde vi uppmuntra dem att försöka hjälpa andra som har större behov än de själva. Mörkret kommer att skingras från deras egna hjärtan när de försöker hjälpa andra. När vi försöker trösta andra på samma sätt som vi har blivit tröstade, kommer välsignelsen tillbaka till oss.

Det femtioåttonde kapitlet i Jesaja bok är en ordination mot kroppens såväl som sinnets krämpor. Om vi ha hälsa och sann livsglädje måste vi följa råden i det här kapitlet. Herren talar här om den tjänst som behagar Honom och om de välsignelser som följer på den.

“Ja, delar ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår. Då skall HERREN svara när du åkallar Honom. När du ropar, skall Han säga: ’Se, här är Jag.’ Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig; Han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.” Jes 58:7-11.

Goda gärningar för med sig en dubbel välsignelse, som kommer både till den som ger och den som tar emot vänligheten. Förvissningen om att man har gjort det som är rätt, är en av de bästa medicinerna för sjuka kroppar och sinnen. När man är fri och lycklig till sinnes därför att man utfört sin plikt väl, och känner tillfredsställelsen av att ha gjort andra glada, har detta ett uppmuntrande och upplyftande inflytande som ger nytt liv till hela varelsen.

De långvarigt sjuka borde försöka ge sympati, i stället för att ständigt kräva den. Låt din börda av svaghet, sorg och smärta läggas på den barmhärtige Frälsaren. Öppna ditt hjärta för Hans kärlek och låt den flöda ut till andra. Kom ihåg att alla har prövningar som är svåra att bära, frestelser som är svåra att stå emot och att du kan göra något för att lätta dessa bördor. Uttryck tacksamhet för de välsignelser du har, visa uppskattning för alla bevis på omtanke som du får. Låt ditt hjärta vara fyllt med Guds dyrbara löften, så att du från denna skattkammare kan hämta ord som blir till tröst och styrka för andra. Då kommer den atmosfär som omger dig att bli till hjälp och uppmuntran för andra. Ha det som din målsättning att föra välsignelse till dem du har omkring dig, så kommer du att finna vägar att vara till hjälp, både för dem som tillhör din egen familj och för andra.

Om de som lider av dålig hälsa glömde sig själva på grund av sitt intresse för andra, om de följde Herrens uppmaning att hjälpa dem som är i större behov av hjälp än de själva, så skulle de få uppleva sanningen i det profetiska löftet: “Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast.” (Ellen G. White: Hälsa för Hela Människan s. 215-221)